Min gungstol

20150829_215048[1]

Den här gungstolen fanns i mitt föräldrahems vardagsrum

Har alltid älskat den. Redan som litet barn satt jag ofta i den, även som ung vuxen – till jag flyttade hemifrån. Även när vi kom hem till mamma på middagar satte jag mig alltid i gungstolen. Mina barn fick aldrig chansen, jag snodde den först.  Nämnde någon gång för mamma att jag minns hela min barndom att jag när vi var i vardagsrummet, alltid satt i den. Att jag skulle så gärna vilja ha en exakt likadan, absolut inte en amerikansk gungstol – utan en svensk.

-Jag vet, sa mamma, det har alltid varit självklart att gungstolen blir din när inte jag finns kvar längre, så skaffa ingen gungstol innan dess!

Så blev det.

Mina små trollungar som är här den här helgen älskar också gungstolen.  De bråkar om vem som ska sitta i den.  Så säger Nea:

-Mormor du måste skriva ett testamente där det står att jag får gungstolen när du är död, för du fick den från din mamma, och jag vill ha den!!! Hahahahaha!!!!

-Jag vill också ha den, sa Wille!

-Vet ni, att jag skriver nog inget testamente.  Medan jag fortsätter leva så kommer det säkert visa sig vilka arvingar som tycker bäst om något och jag tror att mina barn kommer att kunna vara sams om det de ärver.

-Jag tycker det blir orättvist, jag vill att mamma ska få gungstolen, sa kloke Wille för att skjuta upp arvet ett led till. Hahahahaha!!!

På barnens beställning blev det hem min hemgjorde Blindbockslek. Tänk att det precis varenda gång är lika roligt!!

Jag lägger upp olika saker som t ex potatismjöl, salt, socker, cocos, kakao osv, så ska ett barnbarn i taget få komma in i köket med ögonbindel på sig, få ett litet smakprov av allt och gissa vad det är!

Dagens middag slukade barnen och berömde den som jättegott. När jag köper fisk till middag är det alltid torskryggfilé. Den vänder jag i omrört rått ägg, sedan i ströbröd, salt och peppar. Hoppar över vetemjölet av hälskoskäl. Steker.  Kokar ägg. Kokar potatis. Steker potatis. Strimlar vitkål. Mumsigt!

Nu klart att det blir så att dottern och mina trollungar med hund, flyttar in till mig i morgon, mellan två olika boenden. Helt bedrövligt att bostadsmarknaden fungerar så att det inte byggs några hyresrätter överhuvudtaget. Att ingen kommunal bostadskö finns. Att bristen på hyresrätter gör att bostadsrättsinsatser rakar i höjden. Som gör att t ex en ensamstående mamma med småbarn inte har en chans till eget boende. Bostadskön till det kommunla bostadsbolaget är det 13 års kö i till att få en hyresrätt. Dotterns fem års kö är en fis i rymden.

Som ensamstående har jag inte heller möjlighet att köpa bostäder till mina barn.

Om surridurr

Tankar om stort och smått, huller om buller
Det här inlägget postades i Dagens tankar. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Min gungstol

  1. Lollo skriver:

    Härlig gungstol 🙂
    Jag har en stol efter min mormor. Du har sett den på min blogg :). Ingen gungstol, men ändå en stol som jag har starka band till. Jag behöver slipa ner och måla om den, men har ännu bara fixat sittdynan.
    Min mamma hade den hos sig ända tills hon flyttade från radhus till lägenhet 2011. Den fick inte plats i ettan, så ja tog hem den till oss.

    Så tragiskt att din dotter ska behöva ha det på det där viset. Ni blir ju alla drabbade, även om det naturligtvis går. Men det var länge sedan vi hade generationsboende i vårt land. Det ska inte behöva vara på det sätt du beskriver 😦
    Kram

  2. Tofflan skriver:

    Det är förskräckligt, men så är läget. Det är gott att du kan hjälpa din dotter, men som dotter gissar – och vet av egen erf – att det är svårt att be mamma om hjälp när en är vuxen.

    Jag sitter med en bostadsrätt med billig månadsavgift, men inga pengar. För att få hjälp från samhället måste jag sälja min bostad. Frågan är bara var jag ska bo då. Här är det långa bostadsköer plus att det väl inte finns nån hyresvärd som vill ha en hyresgäst utan inkomst…

    • surridurr skriver:

      Bostadsmarknaden är helt sanslös kring storstäderna. Åtminstone i södra halvan av landet. Blir så arg. Hur man än vänder sig har man svanse därbak!

      • Tofflan skriver:

        Sen kan det sitta surkärringar och dito -gubbar i bushen och ha mage att gnälla på att jag har för många rum hemma… Hur ska jag nånsin få en mindre lägenhet i en studentstad?! Hoppas det löser sig för din dotter snart!! Hälsa!

      • surridurr skriver:

        Ja, jag har väl kanske en lite väl storlek på lägenhet för att bo själv, jag också (en 4:a), men tur är ju det en sån här gång. Tack för din kommentar

      • Tofflan skriver:

        Ja verkligen tur! Och jag har ju fyra bonusbarn som ibland har kommit på besök och en gammal mamma. Men somliga tycker nog inte att en ska bry sig om sin familj. Lätt att tycka när alla fakta inte finns…
        Tack själv för att du vågar skriva så öppet om detta!

  3. gammelmormorn skriver:

    Dina barnbarn vill ärva samma stol. Det påminde mig om då jag hade köpt en begagnad Suzuki (tror den heter så, en fyrhjuling med motor) att ha på landet med långa avstånd och jag är så dålig på cykel. Fyrhjulingen kom till ön och alla tre barnbarnen sprang efter mig och sa pax mig ärva dig mormor). Numera finns den på ön och alla använder den när de behöver. Och jag skall inte till ön mera i detta livet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s