Körkort

FB_IMG_1468694855899

För mig har det alltid varit en självklarhet att alla ska ha körkort. Förstår ju att det kanske inte är fullt lika viktigt då man bor i storstad med mycket goda kommunikationer.  Men om man inte bor så behövs körkort och bil.

Min pappa var en mycket bra att övningsköra med. Redan i ung tonårstid lärde han mig var gas-, broms- och kopplingspedal satt. Visade på spaken var de olika växlarna sitter.  Lärde mig att lyssna på när det är dags att byta växel. Ofta fick jag sköta växelspaken när han körde.

På den tiden fick man ju inte övningsköra innan man blev 18 år. En gång var han med mig ut till ett område utanför staden där jag tränade hunddressyr.  Då vi hoppade in i bilen igen efter träningspasset satte han sig på passagerarsidan. Och sa åt mig att köra! Vi var i ett område med bara grusvägar, ingen trafik. Jag blev skraj, och sa att det kan jag ju inte göra. Jag är inte 18. Jag törs inte. Vi har ingen övningskörningsskylt!

Pappa insisterade.  Vi gick igenom det grundläggande. Starta bilen, krypköra fram några meter, bromsa in. Osv. Sedan fortsätta köra så att jag hann växla upp till alla växlar. Sedan backa. Fortsätta köra, använda blinkers och svänga in på nya grusvägar.

-Ja, jag visste det, du fixar det här galant, inte ett enda motorstopp fast det är första gången du kör, sa pappa. Och jag var glad som en sol.

Så skulle vi hem. Jag körde grusvägen mot landsvägen och där stannade jag för jag trodde pappa skulle ta över. Men han satt kvar, fortsätt och kör ända hem du , sa han. Då blev det lite läskigt igen……ska JAG köra bilen på landsväg och sen in i stadskörning?

-Vi har ju ingen övningskörningsskylt, sa jag?

-OK du får stanna vid en bensinmack på vägen hem så går jag in och köper en sån, sa pappa. Och så blev det.  Egentligen var det kanske lite mycket för mig att hålla reda på allt första gången då jag körde bil, att ge mig ut i trafiken så. All min koncentration var på bilen. Att använda pedalerna rätt, ha rätt växel i, styra rätt sköta blinkern.  Men pappa var en så lugn och trygg person och det smittar av sig. Han höll koll på trafiken runt omkring och talade om ifall jag behövde gasa på lite för att följa trafikrytmen eller bromsa in för att inte ligga för nära bilen framför.

Den dagen var en lycka!

Om surridurr

Tankar om stort och smått, huller om buller
Det här inlägget postades i Barndomsminnen. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Körkort

  1. melkerlarsson skriver:

    Jag har inget körkort, men jag är ju uppväxt på en plats där det inte behövdes, min lillebror tog dock körkort och det kostade honom bara några hundralappar, idag är det dyrt att ta körkort. Att få övningsköra med föräldrar är en ganska så unik svensk grej, i de flesta länder är sådant inte tillåtet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s