Så lätt att prata med…

Då jag var politiskt aktiv var jag bl a ersättare i soc.nämnden. Där fanns då en kvinna som ”skötte” kafeterian på möten. Det knasade sig visst en del då det gällde att se sista förbrukningsdatum. Så hon fick fortsättningsvis promenera till något ställe där hon hämtade de färdigbredda mackorna och mjölken till kaffet.

Kvinnan är förståndshandikappad. Henne har jag inget som helst problem att prata med. Tror att hon är bland de friskare av förståndshandikappade. Någon gång per år brukar vi träffas på busstationen. Har kanske lite mer info om orsaken till att hon inte längre är kvar på den tidigare arbetplatsen, men det låtsas jag inte om. Så jag är nyfiken på var hon jobbar nu, och varför. Den här kvinnan är så nöjd och glad med sin situation.

Så vi pratar vidare. Jag är bekväm med vårt samtal. Så avbryter en person med betydligt grövre förståndshandikapp, presenterar sig och tar i hand.

Henne vill jag inte prata med, men hon lägger sig i vårt samtal hela tiden.

Fan, jag ville ju helt enkelt veta hur det gått med henne som tidigare ordnat fikat. Jag vill inte bli störd av en utvecklingsstörd som jag inte vet hur man ska hantera.

Alltså då jag var barn fanns dessa barn inte.

Dvs de var inlåsta på hem. Så då jag i tonåren för första gången såg utvecklingsstörda fick jag en chock.

Om surridurr

Tankar om stort och smått, huller om buller
Det här inlägget postades i Dagens tankar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s