Behandling av rävskabb

En jobbig behandling som ska upprepas sex gånger. Duscha hundarna i badkar (vilken tur att vi då ännu inte rivit ut badkaret), samt gnugga in hela deras kroppar med medlet och vara extremt noga med att det inte får komma in i nos, ögon och att de aldrig får chans att slicka sig på den indränkta pälsen. Duscha bort medlet. Torka hunden så torr som möjligt med badlakan.

Under tiden skulle hela huset saneras. Allt, precis alla textilier hundarna brukar ligga på måste kastas eller tvättas i 90 grader eller frysas ner ordentligt i frysen. Samma sak med alla dittills använda hundborstar, mattor.

Mattor och hundborstar kastade vi. Köpte många nya hundborstar. Då de blev använda stoppade vi dem i fryspåsar och in i frysarna. Alla våra kläder som kunde tvättas i 90 grader gjorde vi så med. Resten frystes in i tur och ordning. Precis alla golv måste rengöras noga under tiden hundarna sanerades, så det inte skulle finna levande skabbdjur på golvet som kunde angripa dem igen.

Alla som varit hemma hos oss uppmanades att göra detsamma med sina kläder. Och inte komma tillbaka till oss igen förrän hela behandlingen var klar. Utom mamma och pappa. Men dom visste ju hur de ska agera och fick också med sig lite av medlet vi hade, hem till sig om de ville.

Så var det katten!

Aj, den behandlingen var smärtsam. Såklart jag inte kunde tvinga ner honom i ett badkar för dusch. Eftersom det bara var jag som kunde behandla, eftersom Mr X under tiden måste göra om samma procedur vid varje behandlingstillfälle……så hade jag planerat lite. Medlet i handfaten utblandat med vatten. En hink på golvet med rent vatten. Tvättsvampar, en för medlet, en för bara vattnet. Ett antal badlakan i mitt knä. Skyddshandskar på. Så lyfte jag upp katten och stängde in honom och mig i badrummet. Satte mig på toan med honom i knäet ovanpå badlakanen – stackars katten inte ont anande. Så baddade jag ner hela honom med medlet. Den stackarn var vettskrämd. Han spottade, fräste, bet och klöste mig. Gjorde ont som fan. Och var så ledsen för att han skulle behöva utsättas för detta så jag grät men fortsatte tvångshålla honom och fortsätta behandlingen. Det blev som ett slagsmål mellan katten och mig.

Blev så sönderriven på låren….genom badlakanen och jeansen, på armarna ovanför handskarna, blev också biten genom skyddshandskarna.

Då allt var klart släppte jag honom inte. Tog bort vatten och medel, bort med blöta badlakan. Men tvångshöll honom milt, klappade försiktigt. Tog sin tid, men till slut tror jag han förlät mig. Så jag kunde klappa honom, kunde lyfta upp honom precis som vanligt. Och till slut kunde han spinna också. Då öppnade jag toadörren så han kunde gå ut. Men katten som hette Anton, gick aldrig mer i hela sitt långa liv in igen just i det badrummet.

Om surridurr

Tankar om stort och smått, huller om buller
Det här inlägget postades i Dagens tankar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s