Den hemskaste dagen i mitt liv

Kliver på bussen till stora staden precis som vanligt. Mår illa. Ska jag spy? Känner darrningar i kroppen.

Kliver på t-bana nr 1. Kliver på t-bana nr 2. Går av…..går mot t-baneuppfarten. Knäna skakar. Fortsätter upp.

Går mot jobbet. Knäna skakar ännu mer. Kommer jag att ramla ihop där?

Mår illa. Känns inte som mitt jag finns inne i min kropp. Rädd. Förstår inte vad som händer.

Tror att jag snart ramlar ihop på trottoaren och dör.

Kommer in genom entrén till jobbet.

Kan inte hejda det men börjar direkt störtgråta! Vill inte det. Pinsamt. Rusar in på en toa. Efter lång tid därinne ringer jag till min chef, meddelar att jag är på jobbet men låst in mig på en toa för jag klara inte av att ta mig upp.

Tar mig upp till slut. Min chef tycker jag ska vända och åka hem igen. Men jag vill prova att jobba. Kollegor ser troligen hur dåligt jag mår och ställer frågor.

Orkar inte svara. Springer till en toa, låser in mig och gråter. Rädd för mig själv.

Fattar inte vad som hände mig. Rädd åkte jag hem.

Om surridurr

Tankar om stort och smått, huller om buller
Det här inlägget postades i Dagens tankar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Den hemskaste dagen i mitt liv

  1. Ama de casa skriver:

    Fy vilken vidrig situation och upplevelse! Men när läkaren har sjukskrivit dig till 100% – måste inte FK acceptera det då och betala full ersättning? Troligen inte eftersom du skriver som du gör…
    Kram och jag håller fortfarande tummarna för att rehabiliteringen hjälper!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s