Barn- och barnbarn

Några slitna men ack så sanna uttryck man alltid hört:

-Barnbarn det är livets underbara efterrätt

-Tänk om jag vetat tidigare vilken njutning det är med barnbarn då skulle jag ha skaffat dem först..!

Det är verkligen helt underbart med barnbarn, så visst kan man säga så.

Jag var ganska tidig med att få barn. Runt de 20. Oplanerat. Så kan det bli. Mamma var inte så glad då – hon ville jag skulle hinna plugga mer, leva livet mer, skaffat mig fler erfarenheter. Inget fel med dom tankarna. Men det var ju som det var. Och jag är glad att det blev så.

Mina barn har också varit relativt unga med att bli föräldrar. Vilket innebar att vi som ganska unga blev far- och morföräldrar. Och väldigt involverade i barnbarnens uppväxt. Några av dem har bott och varit hos oss mycket under uppväxten. Så de hade egna rum i huset och egna garderober för sina kläder. Så fanns också ett lekrum på under- samt ett lekrum på övervåningen som var alla barnbarns. Till stor del var det vi som hade tid, ork och lust att lära dem vad nyckelpigor är, att titta på grodor, trä blåbär och smultron på strån, lära dem och visa vilka bär och frukter som är goda att äta, lärt dem bygga koja, hämtat och lämnat på dagis. Det är väl sånt far- och morföräldrar är till för?

Varit delaktiga i uppfostran, och ofta busat till det lite med just den delen – vilket är alla far- och morföräldrars rätt. Och så underbart igen att ett litet barn vaknar mitt i nattsömnen av mardrömmar och får komma in i vårt sovrum och ligga mittemellan oss för att sova resten av natten. Och det är väl precis just det som barn ska uppleva med sina mor- och farföräldrar?

Fniss, lekplatsen var betydligt större och mer välplanerad då barnbarnen var små än då våra barn var små.

Sånt är privilegier mellan barnbarn och mor-/farföräldrar.

Tacksam och glad över att kunnat vara med om allt det här som vi kanske inte hade orkat om vi varit äldre då vi fick våra barn och barnbarn.

Dessutom var det ju faktiskt så att det där mamma var rädd för att jag skulle missa, hann jag till stor del med ändå då jag som ung (här erkänner jag – allt för ung) tog igen ungefär allt det där mamma ville att jag skulle hinna med. Så jag kan nog ha ett stick i hjärteroten över att jag jobbade jämt då barnen var små.

Om surridurr

Tankar om stort och smått, huller om buller
Det här inlägget postades i Dagens tankar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Barn- och barnbarn

  1. Ama de casa skriver:

    Vilka härliga bilder på dina guldklimpar 🙂

  2. Gun-San skriver:

    Oj vilken rikedom med så många barnbarn, själv har jag bara Uno men är såå glad för att han kom till världen..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s