Mamma försvarade sin familj till varje pris….

Fina mamma. Hon var en väldigt bra mamma. Stod verkligen för sina åsikter. Försvarade oss nära och kära, även andra mot sånt hon tyckte var fel.

Min familj eller äldre generationer har inte varit så religiösa av sig. Har motsatt sig religiösa påprackningar/tvång.

När jag var barn fanns det grannar som utövade sträng pingstkyrkodisciplin mot sina barn. En pingstkyrkopastor lurade t ex med min syster då hon var fem år att följa med på ett pingstkyrkomöte utan att prata med föräldrarna! Så hon var helt plötsligt bara borta. De råkade ut för en trafikolycka. Ingen större skada skedde men hon hamnade i alla fall på sjukhus för omplåstring. Hur kan en vuxen människa göra så. Det är ju barnarov!

Det fanns även gott om andra skräckexempel som hände som hade sitt ursprung inom pingstkyrkan.

Så religiösa påtryckningar var mina föräldrar allergiska emot.

Då jag var höggravid med första barnet ringde Jehovas vittnen på dörren.

Dom skulle övertyga mig …… Hahahaha!! Inte en chans. Så säger dom att jag borde tänka på mitt kommande barn och minska risken att få ett missbildat barn genom att bli medlem i Jehovas vittnen. Hahahaha!!!

Mamma hade tidigare erfarenheter av hur just Jehovas övertygar äldre, ensamma åldringar att skänka det de äger till Jehovas genom att få deras gemenskap. När jag berättade om Jehovas knackande på min dörr och vad de sagt, blev mamma ursinnig.

Hon ringde Jehovas för att ifrågasätta sig hur de kan anse sig ha rätten att knacka dörr hemma hos folk för att försöka tvinga på dem deras religion och hota om missbildade barn. Ledde ingen vart. De svarade bara att det är deras religion! Men för fasen – behåll den för er själva, annonsera om ni vill, om era möten så likasinnade kan komma om dom vill. Men dom kunde inte vara beredda att hålla med henne för det är deras religion att knacka dörr.

Mamma ringde polisen. Som sa att dom håller med henne. Det är för jäkligt att dom håller på så här. Rådde henne att kontakta Jehovas igen och berätta att hon pratat med polisen …… för då skulle dom kanske fortsättningsvis låta mig vara ifred.

Vilket hon gjorde. Den ansvariga där skrev ner mitt namn och adress och lovade försöka se till att dom inte ska ofreda mig igen.

Sen skrev hon den här insändaren som jag tycker är väldigt bra och sansad

Om surridurr

Tankar om stort och smått, huller om buller
Det här inlägget postades i Dagens tankar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s