Lakritskillen har förflyttats igen….

Hej mormor, vet inte riktigt hur det här gick till.

Lattjo lajbans, matte, mattes valpar och jag skulle ut. Kanonkul ju, Jisses vad vi kan leka i snön.

Men matte hade inte tid med det. I i en sån där buss igen. Och sen bytte vi buss till en annan. Matte måste ha tyckt att vi bytte till en bättre sådan, varför skulle vi annars byta?

Sen var det samma elände jag varit med om förut. Trappor som inte kunde stå stilla som alla trappor här hemma hos oss. Matte hittade tack och lov trappor som stod stilla så då gick jag glatt neråt.

-Mormor vad är det för fel på den stora staden som har små rum som inte står stilla utan åker uppåt och neråt, trappor som inte kan stå stilla, långa radhus som inte kan stå stilla när man klivit in? Visst är dom konstiga?

Matte, mattes valpar och jag flyttade in i ett sånt radhus. Då jag slog mig till ro började hela radhuset röra på sig. Men jag har ju varit med förr – så jag låtsades som ingenting. Tack och lov bestämde sig matte för att vi skulle flytta ut igen från det där radhuset.

Så träffade vi den där varelsen som bor hemma i våran lya ibland. Åkte i hans bil och nu besöker vi hans lya.

Men matte är ju min alfahona så visst är hon hans alfahona också? Nu när du inte är här mormor, så tror jag att matte bestämmer allt. Hennes valpar skyddar jag mot allt. Men det är väldigt trevligt då den där hanen bjuder både mattes valpar och mig på godsaker, som t ex köttbullar!!!

Om surridurr

Tankar om stort och smått, huller om buller
Det här inlägget postades i Dagens tankar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s