Lakritskillen glad över att vara hemma igen

-Nu mormor har jag flera saker att berätta. Matte, hennes valpar och jag har varit hos han som ibland är i våran lya. Nu var vi istället i hans lya.

1. Lite otäcka äventyr också. Dom där långa radhusen som inte kan stå stilla, i Stockholm är jag inte så rädd för längre. Skönt. Nu kunde jag koppla av och sova. Men flera dagar senare när vi skulle hemåt igen så skulle vi uppåt. Dom är konstiga i Stockholm, med radhus som inte kan stå still. Och med trånga rum utan möbler som inte heller kan stå still. Dom rummen är jag inte heller rädd för längre. Svårt att förstå dom bara. Matte, valparna och jag skulle in i det lilla rummet – men rummet var trasigt så man skulle inte vara där. Då kom matte med det där idiotiska förslaget att vi istället skulle vara i dom där trapporna som inte heller kan stå still i Stockholm. Där gick gränsen. Slutade med att matte fick bära både mig och bagaget medan hon ville stå i dom där knäppa trapporna. Konstiga människor som var där fnissade och pekade på oss, och sa: -kolla hon måste bära den där stora hunden!

2. Han som är i vår lya ibland, men nu var vi i hans, han är faktiskt en hygglig prick. Köpt hem en stor säck med hundkäk åt mig. Men så var det ju den här äldre damen då, hon är ju äldst och bestämmer i hundvärlden. Men hon var ganska snäll då jag lydde henne.

3. Han busade med mig. Tycker jag om. Så lagade han och matte mat. Ibland spiller han och ber mig städa upp, hjälper jag så gärna till med. Jag har lite svårt att bestämma vem som är äldst, han eller matte. Tror nog att han är äldst, men matte är min alfahona, så det är hon som bestämmer. Skönt!

4. Honom som vi var hos har något fel i sin lya. Ett fel som vi inte har i mattes lya. På natten kan det bli lite varmt men både matte, honom vi var hos, den äldre damen på fotot och jag i sängen så jag går ner. Då är det skönt att ligga utmed väggen vid fönstret.

DÅ händer det. Vi sover alla djupt. Och vaknar av ett brak!! Jag rusar upp till matte lägger mig bredvid henne under hennes täcke, fast det var varmt.

Han som vi var hos, mr T, påstod att jag hade haft ner gardinstången. Hade jag ju inte! Hur skulle jag ha nått upp till den?

Matte fnissade och sa att jag inte ska ligga på gardinen. Vad är gardinen för något? Så är det inte hemma i våran lya.

Nästa dag satte mr T upp en pinne över fönstret som hade attackerat mig under natten.

Kommande natt anföll den där pinnen mig igen. Vad är det för fel på den?

Tredje natten hände samma sak igen!! Mormor, hur ska man försvara sig emot såna där farliga pinnar som går till attack då man sover som bäst?

Mormor svarar, den där pinnen kallas för gardinstång. Hälsa mr T att han ska sluta ha för långa gardiner så kommer det inte hända igen.

-Tack mormor, ska försöka förklara det för matte. Skönt att vara hemma igen i vår lya. Här är det inga pinnar som attackerar när man sover som bäst. Men det var oxfilé en kväll. Sniffade och smakade riktigt gott!

Om surridurr

Tankar om stort och smått, huller om buller
Det här inlägget postades i Lakritskillen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s