Inspirerad av bloggvännen Melkers inlägg

…..om syslöjd som skolämne

Det var f-n i mig INTE bättre förr!

Då jag gick i skolan på mellanstadiet var flickorna tvingade att ha syslöjd, pojkarna tvingade att ha träslöjd. Den allra sista terminen fick eleverna välja vilken slöjd man skulle ha. Hur kunde det bara vara så på 1960-tal? Jag ville inte ha slöjd alls men allra minst syslöjd.

SYSLÖJDEN

Hatade den. Kunde inte. Ville inte eftersom läraren mobbade mig och en till flicka i klassen för att vi inte var så duktiga i ämnet. T ex så hånade hon mig inför klassen då vi tvingades sticka en mössa, genom att visa upp min stickning för hela klassen, skratta och fråga om det verkligen är en mössa eftersom den mer liknar en bred tröja!

Då man skulle göra något nytt visade hon inför alla hur det ska göras. Sen gick hon runt och visade alla duktiga flickor om och omigen. Berömde dem. Mig visade hon aldrig en andra gång, men uttryckte sin indignation över att jag aldrig tog till mig den instruktion hon gav.

ÅHÖRARDAG

Var det i skolan ibland. Kanske 1 gång per termin eller skolår, minns inte riktigt vilket. Då fick föräldrar komma och sitta längst bak i klassrummet och lyssna på hur lektionen gick till och hur deras telningar skötte sig på lektionen. Föräldrarna fick välja vilken lektion de vill vara med på. Mamma och pappa turades om. Just den här gången var mamma mycket bestämd att hon skulle gå på åhörardagen och att det skulle vara på syslöjden.

Vår fjäskiga lärare (nu då några föräldrar var med) berättade för oss flickor att syslöjden är skolans viktigaste ämne för oss som ska bli mammor och sköta hushåll. Och precis DÅ hade hon gjort bort sig ordentligt! . Mamma avbröt vänligt men bestämt lektionen och sa att slöjd är ett ämne för sitt eget nöje om man tycker så. Läraren frågade hur vi ska kunna sköta ett hushåll om vi inte kan sy. Mamma tog ordet igen och sa att slöjd kan visst vara bra om man är road av det, men själv tycker hon alla andra ämnen vi har i skolan är så mycket viktigare. Och hon ser hellre att hennes dotter blir bra i andra ämnen så hon kan få ett välbetalt jobb. Då kommer hon ha råd att leja bort sådant mindre viktigt som t ex sömnad till skräddare! Haha, tjejerna som satt i bänkrader framför mig vände sig om med ett flin och visade tummen upp. Fasen vilken häftig morsa jag hade.

SLUTET PÅ SYSLÖJDEN ……för min del

Vi skulle sy något på varsin symaskin. Läraren hade visat en gång hur man trär maskinen. Så gick hon runt och visade alla tjejer igen, utom mig och en hackkyckling till. Så jag trädde till slut tråden lite hur som helst, kors och tvärs. Så började jag sy. Det blev ett ljud som hördes i hela klassrummet. Ljudet kom från min symaskin. Läraren skrek att jag har förstört skolans finaste och dyraste symaskin och nu kommer mina föräldrar tvingas ersätta skolan för den här enorma skadan. Då fick jag nog. Reste mig, gick ut från slöjdsalen, slängde igen dörren och sprang det fortaste jag kunde hem. Rädd som bara den. Föreställde mig att nu kommer mamma och pappa bli tvungna att betala tusentals eller kanske miljoner kronor. Mamma var hemma och jag störtgrät av förtvivlan, rädsla och förödmjukelse. Mamma kramade om, tröstade. Hon sa att det som hände med symaskinen var inget annat än att nålen gick av. Och att hon kommer att prata med min klassföreståndare.

Nästa skoldag hade jag ont i magen hela dagen. Vid slutet på skoldagen bad vår lärare att jag skulle stanna på ett samtal. Hjälp! Trodde jag skulle få en utskällning.

Fick jag inte. Han ville istället att vi skulle prata om hur det går till på syslöjdslektionerna. Samtalet slutade med att han sa att det här går bara inte. Jag blir befriad från syslöjdslektionerna terminen ut. Nästa termin kommer jag att få ha träslöjd med killarna istället. Vilken enorm lättnad. Först i efterhand förstår jag att mina föräldrar haft åtskilliga samtal med skolan om syslöjdslärarens mobbing av mig.

EFTERÅT

Som vuxen kan jag ändå tycka att det är syslöjdsläraren (behöver jag förtydliga utan pedagogisk utbildning) som borde ha blivit befriad från sin tjänst, inte jag som elev.

TRÄSLÖJD

Ny termin och nu träslöjd som ensam tjej. Lite läskigt men tror det var lite roligt från början. Tyckte först att läraren var snäll och ville hjälpa mig. Men……..inte riktigt så var det. Han ville gärna kramas med mig men inte killarna. Han låtsades då och då att råka av misstag klämma här och där. Inte så lätt som barn att vara kaxig och säga ifrån. Allra helst inte då skolan ordnat så jag fick slippa syslöjdsläraren. För skamligt att prata med någon om. Men några killar i klassen såg och försökte hjälpa mig genom att försöka råka vara i närheten av mig hela tiden. Fy fan för slöjd alls!! Ingen, absolut ingen fick veta något om detta – jag skämdes för mycket.

BEFRIELSEN

Ja dem kom. När vi började i 7:an, bytte skola till en stor skola, med riktiga lärare, inga tokgökar som elaka syslöjdslärare eller äckliga träslöjdslärare, och med valmöjligheter. Enbart teoretiska ämnen – absolut ingen slöjd. Gick bra. I alla fall till den obligatoriska tonårsrevolten. Men det är ju en annan story…….

Tack ni som orkat läsa ända hit

Om surridurr

Tankar om stort och smått, huller om buller
Det här inlägget postades i Dagens tankar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Inspirerad av bloggvännen Melkers inlägg

  1. Anki skriver:

    Det här skulle det kunnat vara jag som skrivit! Ja, den delen om syslöjden alltså, för träslöjd fick jag aldrig ha. Värst var det på den kommunala flickskolan, med en lärare som var precis som din! De som redan kunde fick all uppmärksamhet och mycket hjälp – vi – dvs. jag och två tjejer till vi existerade helt enkelt inte! Ååhhh vad jag hatade dessa lektioner! Kan fortfarande inte trä en symaskin och varken sy, virka eller sticka!
    Vilken tuff mamma du hade! Där är den stora skillnaden – jag bodde hos farmor, som sydde alla sina kläder själv och tyckte att syslöjd och hemkunskap var bland det viktigaste att lära sig.
    Tyvärr upplevde jag sen samma sak på mattelektionerna på gymnasiet, men det är en annan sak …
    Kram

    • Trä en symaskin kan jag inte heller. Vill inte lära mig heller. Att virka och sticka undviker jag också. Ja mamma var riktigt tuff på ett bra sätt då det behövdes. Jämställdhet var för henne och pappa en självklarhet. Mina lek- och skolkompisar älskade att vara hemma hos oss, de var ingen annanstans de upplevde att det var lika självklart att både pappa och mamma kunde leka/spela med oss, att laga mat till oss. De kan än idag säga att det var så roligt hos oss efter skolan och att även pappa deltog i lekarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s