Okunskap, obildbar?

Kunskapsmässigt har jag tyvärr många luckor pga ointresse.

Tulpan, påsklilja, ros, maskros, tussilago, scilla, blåsippa, vitsippa, gullviva, amaryllis…… ja det är ungefär så lång kunskap jag har att bedöma vilken sorts blomma jag ser. Mina föräldrar och min syster kunde massor och försökte lära mig. Gick in i ena örat och ut i det andra, pga av ointresse. För mig räckte det att bedöma en växt utefter färg och ifall jag tyckte den var fin.

Trädkunskapen är minimal. Kan gran, tall, björk, ek och en, om nu inte den räknas som en buske. Att jag kan just dessa beror på att jag lärt mig bra egenskaper som just dessa har.

Mås, skata, duva, uggla (dock ej vilken sort), kråka, koltrast, domherre, sädesärla, gråsparv….ja, det är väl så lång min kunskap är då det gäller fåglar. Måsen gick inte att undvika som barn här ute i skärgården. Sädesärlan tyckte jag såg så rolig ut då den knatar omkring i gräset och vippar på stjärten. Gråsparv för att den är så vanlig. Domherren och koltrasten för att jag tycker dom är så fina. Fågelläten är jag urkass på.

Fjärilar…… citronfjärilen kan jag förstås, för att det alltid är roligt att se årets första fjäril. Nässelfjärilen för att det väl är den vanligaste.

När levde vissa kungar och drottningar, ja där är kunskapsnivån begränsad. Likaså när vissa krig (utom de två världskrigen) skedde. Ointresserad av deras levnadssituationen. Däremot intresserad av vanligt folks levnadssituation under olika århundranden däremot. Så jag kan hyfsat om det, under de senaste femhundra åren. Vissa kungar och drottningar kan jag också placera in i rätt århundranden.

Jag vet, sån här kunskap hör förstås till allmänbildningen. Är jag då obildningsbar?

Men jag läste böcker på egen hand en bra tid innan jag började skolan. Jag skrev hyfsat från 4 års ålder även om det kunde smyga sig in stavfel då. I lågstadiet fick jag träna på skrivstil medan klasskompisarna jobbade med bokstavsinlärning. Saker/händelser jag var intresserad av hade bestämda platser i hjärnkontoret. I unga tonåren var jag ganska insatt inom politik. Kunde mycket väl delta i familjens politiska diskussioner (som hela familjen var intresserad av).

I de yngsta tonåren kunde jag också de flesta hundraser och dess egenskaper. Innan körkortsålder (trots allt festande som vi tonåringar höll på med) var jag utbildad hundinstruktör. Körkortet gick snabbt att ta, både själva körningen och teorin. Var redan som 18-åring hyfsat bra på ”rallykörning”.

Har inte längre kvar mina föräldrar, men ibland blir jag förvånad i diskussioner med syrran och svågern (båda välutbildade) då jag upptäcker att det finns kunskapsluckor om aktuella politiska händelser.

Kunskapsluckor har vi såklart alla. Men jag tror om mig själv att jag har fler sådana än de flesta, men kanske djupare kunskaper av det jag är intresserad av. Fniss, det här tyder kanske på Aspbergers?

Total okunskap har jag inom sportområdet. Så pass att familjen skrattar gott då de pratar om något, t ex fotbolls VM…… och jag frågar om det är fotbolls-VM? Jag blundar med både ögon och öron då det gäller sport och reklam då jag läser dagstidningen eller ser på tv-nyheterna.

Hur som……..tycker väldigt mycket om att titta på alla fina naturfoton ni bloggvänner visar! Att inte kunna artnamn innebär inte oförmåga att se det vackra.

Om surridurr

Tankar om stort och smått, huller om buller
Det här inlägget postades i Matbrödsrecept. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Okunskap, obildbar?

  1. Anki skriver:

    Småler lite åt din beskrivning av dig själv … och tror inte ett ögonblick att du är obildbar på något sätt! Vi människor har olika intressen … och det vi är intresserade av det är det vi vill lära oss mer av.Mitt största intresse är naturen … så såklart vill jag lära mig så mycket som möjligt om den. Du har andra intressen och andra kunskaper – sånt som är en vit fläck av okunskap för mig. Vilken tur att vi alla har olika förmågor … annars skulle det se väldigt konstigt ut i vår värld …
    Kram

  2. Anne skriver:

    Jag tror nog att du inte alls är obildbar – bara ointresserad av vissa saker 🙂 Helt normalt vågar jag nog påstå. Vi lär oss mest om det vi har något intresse av – annat lär vi oss inte helt enkelt. Tur det, för tänk så fullt det skulle vara på hjärnkontoret annars 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s