Samesaker

Ärvda sameförmål

Efter min mamma. Minns att jag som liten älskade att titta på och känna på mammas sameföremål. Men dom var alltid undanplockade. Jag fick aldrig titta på dem eller prata om föremålen då jag hade kmpisar hemma.

De föremål jag ärvde efter mamma har jag också haft undanstoppade. Av respekt för mamma. Hon ville inte visa dem för utomstående, varpå jag vid ett fåtal gånger har tagit fram dem och tittat på dem tillsammans med mina barn och barnbarn.

Inköpta föremål

Är det inte alls samma sak med. Dem visar jag helt öppet. Det är dom föremålen mina kompisar har sett.

Har pratat med hela familjen om det här med de ärvda sameföremålen. Vi har kommit fram till att troligen var så då syrran och jag var små var det fortfarande lite skämmigt att vara av samiskt ursprung. Åtminstone då man bodde i Stockholmstrakten. Mamma var under sin uppväxt med om händelser som gjorde att hon kände skam över sitt ursprung. Vilket ju var ett påhopp av svenska staten samt kyrkan. Så mamma kanske tyckte det var svårt att prata om det. Och framförallt var hon rädd för att vi barn skulle råka illa ut om det kom fram om det samiska ursprunget. Helt enkelt inte klokt att det kunde vara så – men det var så. På 1950-talet då hon och pappa bosatte sig här fanns det fortfarande nazister kvar. Det var ganska känt att många präster häromkring var nassar.

Familjen kom i alla fall fram till att under mammas pensionärsliv började hon plocka fram lite sameföremål på synliga platser hemma. Hon pratade mycket med sina barnbarn om andra världskriget, nazismen samt lite om sameförföljelsen i Sverige. Ni vet om skallmätning, att det var förbjudet att prata samiska och att sameföremål som ”trolltrumma” förbjöds att inneha och beslagtogs, att det var kyrkotvång och förbjudet att ge sina samiska barn samiska namn. Fortsatt sammeförföljelse med kyrkans goda minne, alltså. Så man kan ju förstå hennes rädsla under 50-60-tal. Under den här tiden gav hon också bort något föremål till sina barnbarn.

Nu har jag efter nogrant funderande, bestämt mig för att inget ska vara hemligt längre. Inte ens de ärvda föremålen. Jag prackar inte på samisk historia på någon. Men jag kan stolt berätta att jag har sameblod i mig. Om någon undrar något som har med det samiska att göra, så kan jag absolut inte allt – men om jag kan något så svarar jag.

Nu ska jag bara komma underfund med på vilket sätt jag ska ha mina ärvda föremål synligt!

Om surridurr

Tankar om stort och smått, huller om buller
Det här inlägget postades i Matbrödsrecept. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s