In i dimman…….

Avskyvärt…..men så var det …….. 2014-2018

Arbetssituationen hade blivit ohållbar då kontoret flyttade till, för mig, helt fel ände av Sthlm.

Långt innan dess hade jag klarat av ganska pressad situation.

Som på tok för ung blev jag politiskt aktiv….och fick mer och mer ansvar. Samtidigt som jag blev chef på mitt jobb som också krävde sitt.

Ombytta roller

Mr X tog hand om markservicen, jag jobbade med allt ansvar den nya rollen innebar, samt skötte det politiska med den rollen som gruppledare i kommunfullmäktige innebar. Blev såklart ordförande för barnens skolas föräldraförening också och tog initiativet till att driva ett utbyggnadskrav av skolan. När jag väl var hemma ville jag vara ifred med familjen. Lokaltidningen ringde ändå ofta för att få synpunkter i en massa ärenden…..som jag ibland inte hunnit läsa in mig på. Då det ringde på hemtelefonen som man hade då, ropade jag snabbt, till familjen, att jag inte är hemma. De lite äldre medlemmarna i familjen förstod ju vad det innebar…….”nej, hon är inte hemma, vet inte när hon kommer hem”….men den yngsta förstod inte helt och hållet så hon ropade högt ”mamma ska jag säga att du är hemma eller inte”.

Det är verkligen inte lätt att vara ung kvinna med man, 4 barn, heltidsjobb som kräver lite mer eftersom det är ett chefsjobb, samt ett politiskt engagemang som också kräver ALLT eftersom man är partiets gruppledare i kommunen.

Konsekvens….ett antal sjukdomar som tyder på utmattning…..som man på den tiden inte visste vad det är. Njurbäckenbotteninflammation, irit, dubbelsidig lungsäcksinflammation……..

Nåväl, sjukdomarna gjorde att jag hoppade av politiska uppdrag, anmälde mitt intresse att hoppa av chefsjobbet inom snar framtid.

Turbulent tid!

Så flyttades kontoret till fel ände av Sthlm. Då raserades hela tillvaron.

In i dimman

Restiden ska enligt SL:s reseplanerare ta en viss tid……som på närmare 4 års tids pendlande kanske var rätt 10 gånger! Krånglande bussar redan från start. Överfulla. Inga stående resenärer är tillåtet ute på motorvägen…..men vad skulle chaufförerna göra? Stående var alltså standard. Trasiga/illa fungerande bussar var också standard. Liksom tunnelbanorna. Dom fungerar alldeles utmärkt då man åker dagtid. Men så är det INTE under högtryck/pendlingstid. Med nästan daglig försening på 20-45 minuters tid…..en väg, blev det olidligt. Flera av oss pendlande till jobbet med samma problem, fast jag var den som pendlade längst. Arbetsgivaren krävde så småningom att vi ska jobba in den tid vi kommer för sent pga illa fungerande kollektivtrafik. Det kostade mig många timmar per dygn.

Dygnet

Består av 24 timmar. Men det räcke inte om man pendlar med SL. Resan till jobbet som ska ta 1 Tim 40 min enl tidtabellen stämde ungefär 5-7 ggr på tvår/tre år. För sen ankomst dagligen. Började räkna med att det tar två timmar istället. Räckte inte heller mer än ett par dagar i veckan.

Hemvägen ännu värre.

Så min 37,5 timmars arbetsvecka blev i verkligheten ca minst 42,5 timmars arbetsvecka plus pendlingstrafik. Ständiga fel såsom ”elavbrott”, ”fel på grund av fel”, ”fel”. Väldigt informativt. Trots att man betalar fullt pris enl SL:s taxa så får man långt ifrån vad man betalar för.

Vid ett par tillfällen har det inte ens gått att åka hem pga att det snöar.! Men vad f-n vi bor i Sverige….hur kan det vara tillåtet att kollektivtrafiken stannar pga höstlöv, snö, kyla, värme osv???? Varför kan inte längre bussarna gå till stora staden pga snö, då de faktiskt kunnat gå under 60-90-tal då det var mer snö än nu?

Åter till dygnet.

Upp och hoppa???? Kl 4:40. Ögna igenom tidningen, för mig helt fel dygnsrytm….äta frukost mitt i natten? Kl 5:40 går buss nr 1. Vid hållplatsen där många med mig ska av så är väntan kanske 10 minuter (enligt SL:s reseplanerare 1 minut). Sedan följer ett antal tunnelbanetrapatser med diverse stopp och fel- hela tiden. Av vid slutgiltig t-banestation ca 20-30 minuter senare än SL:s reseplanerare. Småspringa till jobbet och kommer ändå i bästa fall minst 30 minuter för sent upp till två timmar försent.

Samma situation på väg hem. Snöar det tillräckligt mycket går det inte ens att komma hem. Har SL glömt att vi bor i ett land där vinter oftast finns varje år?

Kan garantera att jag åtskilliga gånger faktiskt svurit av ilska eller gråtit av samma skäl då jag inser att jag i bästa fall är hemma före midnatt.

I bästa fall hemma igen ca kl 19-21:45 beroende på veckodag och att inget extra ordinärt händer.

Kommer hem säg kl 20. Helt slut. Middag? Nej jag tror inte det. Orkar inte. Kontakt med anhöriga? Nej jag orkar inte. Tvätt, disk, städning – nej jag orkar inte. Alltså hemma efter i bästa fall 15 timmar från start, i genomsnitt kanske efter 17 timmar. Ibland inte alls eftersom SL:s trafik inte tål vinter!

I bästa fall 9 timmar av dygnet kvar. Då ska jag handla, laga middag och äta. Diska. Städa. Tvätta. Hålla kontakt med barn och barnbarn. Samt sova!!!

Och så reagerar arbetsgivaren på SL:s alla strul, det är inte OK att SL inte klarar av att leverera det de ska. Håller jag med om. Men det drabbar alla anställda!

Min dygnsrytm är nu ca sömn mellan kl 23:40 och 4:40. Ca 4,5 timmar per dygn. Tvätta, diska, städa finns inte en chans att hinna med.

Inget umgänge, ens med familjen. Inte med släkt och vänner. Hemmet raserade med disk, tvätt och damm.

En absolut omänsklig situation. Skit av arbetsgivaren som försatte oss i den situationen, men då jag satte mig in i pendlandet enligt sl:s reseplanerare var situationen ok. Men så var det absolut INTE.

ALDRIG mer!

SL satte slutet på min karriär. Jag såg slutet på livet pga av SL. Men tillät inte SL bestämma över mig!

Slutade jobba. Fortsatte kritisera SL. Sov dygnet runt i veckor.

Insåg att jag hamnat i ett oförskyllt utmattningssyndrom. Fick bra hjälp av rehabiliteringen under ca1 1/2 års tid. Insåg att jag kommer aldrig åter till jobb igen pga av illa fungerande SL.

Så…….ja…….jag kollade mina möjligheter……sade upp mig från årsskiftet efter år av sjukskrivning med diverse strider med FK.

Visst….jag lever lite fattigare men rikare, några år av mitt liv. Umgänge igen med barn och barnbarn. Sover när jag vill. Hela dagen om jag vill. Vilket är sällan. Tar mer än gärna emot mina barnbarn då de bara vill prata per telefon, eller då de till att börja med inte alls vill prata utan bara komma och vara.

Nu är jag ute ur dimman igen!

Om surridurr

Tankar om stort och smått, huller om buller
Det här inlägget postades i Dagens tankar. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till In i dimman…….

  1. Anki skriver:

    Du har ju berättat en del tidigare och jag förstår absolut att det blev totalt ohållbart! Skönt att du nu slipper detta farande och denna omänskliga stress!
    Välkommen ut ur dimman!
    Önskar dig en fin pingstafton!
    Kram

  2. farfar hebbe skriver:

    Oki,skönt att du har kommit fram ur dimman..Ja den Tjeckiga aftonen gör jag om när som helst igen,har nog aldrig ätit en så gos salami.Jag fick lite medskick när jag körde hemåt på Fm idag..Haé Kram.

  3. Ingrid skriver:

    Tack för att du delar med dig av dina erfarenhetet. Jag har en bloggvän som också kämpar för att få tillvaron att fungera när man är beroende av SL:s kommunikationstrassel. Satt själv en timme vid Ropsten och väntade på en buss, vi blev fler och fler och irritationen var påtaglig.
    Ha en skön helg!
    Kram, Ingrid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s