Rabarber

JissesAmalia, om jag blundar så ser jag en massa rabarber överallt. Obs jag klagar INTE bara konstaterar att i år har jag fått tag på ovanligt mycket rabarber.

Rabarberkräm är kokad. En stor skål fylld med skalade och skurna rabarber i kylen. Ska nog bli ännu mer kräm. Eller kanske mer marmelad? Går nog att frysa in. Eller någon sorts rabarberkaka kanske?

Dessutom har jag ytterligare ett gäng som ännu inte är skalade och skurna i bitar. Undrar om det finns lite billigare färska jordgubbar att köpa nu? Saft på rabarber blandat med jordgubbar är ju väldigt gott.

Dessutom TROR jag att jag ska göra saft på röda vinbär, eller likör på röda vinbär.

Nu något helt annat än rabarber.

Sedan kanske 10-års åldern känner jag en person som var klasskompis. Vi bodde i närheten av varandra som barn. Vi lekte inte särskilt ofta, men den här kompisar påstår att jag lekte alltid och stort sett är uppväxta tillsammans. Vilket inte är riktigt sant. Vi provade att leka ihop då vi var barn men blev oftast osams. Som tonåringar försökte vi igen – med samma resultat.

Som unga vuxna stötte vi ihop på stan. Hon följde med mig och sonen hem. Jag hade familj och barn, vilket inte hon hade. Då var hon lite underlig men för all del trevlig att prata med. Hon ville absolut ha med oss ut på fester. Vi ledsnade på tjatet och var med någon gång. Inte alltför kul.

Hon skaffade sig ett förhållande, flyttade ihop och skaffade familj. Då umgicks vi regelbundet familjevis. Den här kompisen är dock helt gränslös. Vet inte hur många gånger hon bjudit hem folk som hon känner, men inte vi, hem till oss! Och hon har kommit med folk som hon säger måste få sova över hos oss eftersom vi har så stort hus med många gästrum.

Så har hon fortsatt beté sig underligt och blivit irriterad då jag sagt att jag inte vill att hon ska bjuda hem för mig okända personer på mat hos mig och erbjuda dem att sova över hos mig. Och blivit irriterad då jag sagt ifrån eftersom jag bor större än hon!

Irritationen från hennes sida har varit att tycka det är lika bra att vi inte umgås så ofta alls. Lät bra, tyckte jag.

Tre månader efter jag hade haft en middag här där hon kände tre av dem som var bjudna, de andra kände hon inte alls. Och då var hon arg för att inte hon var bjuden. Suck. Då sade hon upp bekantskapen.

Skönt, tänkte jag. Men hon hörde av sig igen efter ett par månader igen, via sms. Då kom det aggressiva påstående om vilka åsikter jag har!!! Alltså, hur orkar hon? Jag svarade iaf att jag inte tillåter henne att bestämma vad jag tycker, tänker och tror – så jag föreslog att vi kanske inte ska vara i kontakt med varandra på ett tag. Hon svarade att det ska dröja länge till dess och att vi inte ska ha någon som helst kontakt nu.

Härom dagen kom en inbjudan från en gemensam kompis (som troligen inte alls känner till det här) och nu är vi tre som är bjudna dit på middag, varav den ena är den här underliga ”kompisen”.

Tvekade en sekund till om jag ska komma och den här mindre kompisen också är där och vi inte pratar med varandra. Men jag tackade ja. Självklart glad att träffa dom andra två.

Om surridurr

Tankar om stort och smått, huller om buller
Det här inlägget postades i Dagens tankar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s