Läskigt midsommarminne nr 1

I tonårstiden var vi ett helt gäng som brukade tälta ute på en ö i skärgården över midsommarhelgen, varje år.

Just den här midsommaren blev otäck. Kan det ha varit 1973 eller kanske 1974?

Resan från fastlandet skedde med snabbgående tävlingsbåt. Det var ett par sådana som en kompis hade. Så ni förstår säkert att det inte var mycket till båtar att lasta i. Så många vändor blev det alltid innan vi alla och all packning var ute på ön.

Just det här året var två killar, jag och all packning med ut i första vändan, till ön. Så tungt packad att det var lite läskigt. Vi tre hann kånka upp alla våra grejer till den plats på ön där vi ville slå upp våra tält. Vi hann slå oss ner i skolskenet på en klippa och dricka ett par öl. Tiden gick. Var fasen var alla kompisarna? Nästa vända borde ha kommit för länge sen. I början gick det ingen nöd alls på oss, men så småningom började vi bli riktigt oroliga.

Vi ställde oss upp och vinkade till passerande båtar. Vi ville komma i kontakt med dem, men de bara vinkade tillbaka och åkte förbi. Inne på fastlandet finns en festplats. Det började mörkna. Vi hann börja prata om ifall vi ska ge oss på att försöka simma in till fastlandet. Det finns en ö mellan fastlandet och vår ö ifall vi behöver vila. Skulle vi i så fall ge oss iväg alla tre? Killarna var inne på att dom skulle simma. Men jag ville inte vara kvar själv på den obebodda ön. Så vi diskuterade vad som var smartast för oss alla tre…..

Det började skymma lite. Partaj i full gång inne på festplatsen hörde vi. Så hörde vi och såg blåljus inne på fastlandet. Anande att det var både polis och ambulans. Eller möjligen flera polisbilar. Nu blev vi på allvar riktigt rädda. Vi var nu inne på att en av killarna och jag skulle ge oss iväg och simma, den andra killen stanna kvar. Men han ville inte heller vara ensam kvar. Vi diskuterade om det kanske är lättast att simma om vi drar av oss jeansen och simmar i bara underkläder och T-shirt.

Då kommer en båt till oss. Inte den där tävlingsbåtar utan en lånad båt. Båttävlingskillens båt hade sjunkit då han skulle köra ut resten av gänget. Den blev för tungt lastad.

Vi blev skjutsade in till land. Hemma hos ”båtkillens” föräldrahem satt alla kompisarna. De fick hjälp att försöka torka sina kläder med hårfönar och dammsugare, elelement. Alla hade klarat sig med att simma in till land då båten sjönk. Men en kille hade träskor på sig och dom försvann under simturen så han fick resten av vistelsen klara sig barfota. Blåljusen vi såg hade ingenting med mina kompisar att göra. Efter midsommarhelgen fick vi veta att det var en tjej som hade blivit mördad av sin svartsjuka kille på festplatsen.

Om surridurr

Tankar om stort och smått, huller om buller
Det här inlägget postades i Dagens tankar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Läskigt midsommarminne nr 1

  1. Ama de casa skriver:

    Fy vad läskigt! Tur det gick bra för alla dina vänner. Synd om tjejen och hennes anhöriga dock…

    Hoppas du får en fin midsommardag!

    • surridurr skriver:

      Tack detsamma, vännen.
      Väldigt tragiskt för tjejen och hennes anhöriga. För övrigt skrattar man åt händelsen numera. Vi klarade ju oss allihop. Ett par träskor försvann. Antar att båtmotorn på den där tävlingsbåten nte mådde så bra efter att legat på havsbotten. Däremot åker jag fortfarande helst inte i tävlingsbåtar. Litar inte på dom!!!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s