Så har måndagen gått

Minns ni det här porslinet? Tror i stort sett att alla i min ålder har haft sådant porslin i sitt barndomshem.

Ärvde sånt här porslin efter föräldrarna. Men det är så själva f-n att jag aldrig kan lära mig att värdesätta saker. Har inget av detta porslin kvar. Har kastat/givit bort drösvis med porslin. Förmodligen även detta. Vilket jag ångrar nu.

Hittade faktiskt lite sånt här porslin på Tradera. Vann några auktioner där, så snart har jag kaffekoppar så det räcker av detta porslin. Samt 4 assietter. Vill egentligen ha mer av detta. Får helt enkelt hålla ögonen öppna……..kanske dyker det upp mer?

BOKLÄSNING

Börjat läsa en ny bok. Gillar det. Men måste tänka om med det här med böcker. Har kastat ca 300 inbundna böcker för att jag inte har plats. Helt galet. Försöker numera enbart köpa pocket. Dom ”råkar” jag ofta glömma på bussar och liknande ställen då jag läst ut dem, i förhoppningen att någon annan som vill läsa den tar över den. Men ibland köper jag fortfarande inbundna böcker och vill aldrig vara med om att bli tvingad att kasta dem. Så jag måste rensa ut mycket mera böcker. Har åtminstone ett barnbarn som älskar att läsa böcker. Hoppas hon tar hem flera av mina pocketböcker. Gammalmodig är jag…..som inte trivs med ljudböcker, vill hålla i boken och bläddra i den. I vissa böcker stryker jag också under och skriver kommentarer. Men ska kanske ändå försöka mig på ljudböcker igen. Även gamla hundar kan lära sig att sitta!

DAGENS VÄDER

Hade gärna kunnat vara lite bättre. Tidigt på morgonen soligt – men det gick över fort. Blev grått istället och inte särskilt varmt. När det ändå var sånt tråkväder hade det lika gärna kunnat regna också, eftersom vi fortfarande verkligen behöver regn. Fast det finns fördelar med torkan och bristen på värme också. Mördarsniglarna har nog tagit ordentligt med stryk nu under de senaste åren. Kanske fästingarna också? Mygg sägs det här att de inte finns i år. Skitsnack. Men jag kan hålla med om att de är färre än vanligt. Liksom getingarna.

KOMPISEN

Ni vet, kompisen som skulle börja laborera genom att ta bort sin medicin och istället testa ett helt annat preparat som sjukvården inte skriver ut – jag har varit riktigt orolig för hur det ska gå. Så idag ringde jag honom för att kolla läget. Han var i så dåligt skick att han bedömde att han inte kan avsluta sin medicinering. Jättetråkigt, och samtidigt drog jag en lättnadens suck. Vi surridurrade en hel del. Han har blivit så mycket sämre sista året. Så tragiskt och jobbig vetskap. Han kommer troligen att kvävas till döds så småningom. Hoppas då innerligt att han är på sjukhus med i princip nedsövning. Men ännu vill jag att han ska leva flera år till. Eftersom han så gärna vill testa det här som han ville göra nu, så hoppas jag också att han kommer hinna få tillfälle att göra det. Alltså jag älskar den här mannen. Ja, alltså inte som man, jag älskar honom som en av mina allra närmaste vänner. Han har dessutom räddat livet på mig minst en gång.

Nåväl, han ringde till mig sen framemot kvällen igen för att surridurra lite mer. Vi pratade om min syster som är relativt nyopererad. Den här kompisen och syrran är också kompisar med varandra. Så nu frågade kompisen om han får ringa till syrran. Jag har sagt nej förut eftersom hon knappt varit talbar, men nu kunde jag säga ja. Vi planerar även att åka tillsammans till syrran för att hälsa på med lite uppmuntran.

Ett foto på ett av mina barnbarn.

NU HAR JAG VÄL STÄLLT TILL DET IGEN…….

Eller kanske bara på ett positivt sätt. Har varit lite tungt ett tag med familjeproblem som svår sjukdom, kompisproblem med svår sjukdom……och så har det även rullat på med en massa annan skit också av lite mindre allvarlig grad. Men ljuset syns i tunneln på flera sätt.

Så nu har jag bestämt ett par familjemiddagar inom snar framtid. När vi blir alla, dvs mig, barnen och deras familjer blir vi 15 st. Så det är lite pyssel och planering med käket och tillagningen. Underlättar inte heller att vi är flera kräsna personer så det krävs minst tre olika rätter!

Likaså att få fysisk plats kräver sitt. Numera får inte alla plats i matrummet längre utan åtminstone 3-4 måste sitta i köket. På köksbordet brukar jag normalt ställa upp all mat där man själv tar det man vill ha (det är inte bara jag som är kräsen i den här familjen, även om jag är den som är mest kräsen). Så nu måste jag hitta annan lösning på var all mat ska placeras. Snacka om i-landsproblem, hahahaha!! Men det gäller att jag ska klara av det här utan att det blir tvärstopp i hjärnkontoret – pga utmattningssyndromet.

Inte nog med det, jag har också bestämt att jag ska ha en fest (inkl middag) med kompisar. Då får det allt bli lite enklare. Kanske bara två olika rätter…..eller kanske tom bara en?

Mitt upp i alltihop har jag bjudit hem en kompis på lunch och fika på torsdag. Då blir vi bara två och så mycket enklare. Men det gäller att hjärnkontoret ska klara av att hålla ordning på allt!

KOMMANDE LUNCH NU I VECKAN

Har jag i god tid planerat för att undvika ett hjärnstopp. Det blir blomkåls- och broccolisoppa med knaperstekt kalkonbacon uppepå. Rostad smörgås till med skinkost och lyxig skinka på. Samt en enkel grönsallad.

I mitt utmattningssyndrom har hittills syrran hjälpt mig med tänk samt planering och matlagning vid dom här tillfällena för att jag inte mäktar med. Men nu räknar jag med att jag ska klara det själv, för första gången sedan jag blev sjuk. Då det gäller familjemiddagen vet jag att båda sönerna kommer att hoppa in och hjälpa till allt vad de kan.

Om surridurr

Tankar om stort och smått, huller om buller
Det här inlägget postades i Dagens tankar. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Så har måndagen gått

  1. Anki skriver:

    Jodå de kaffekopparna känns igen – i mitt barndomshem fanns både gröna, bruna och ofärgade – allt kastat!
    På tal om Tradera … hur gick det med medaljongen? – den som försvann?
    Verkligen fullt upp hos dig!
    Vid vårt matbord ryms max 8 personer – och då får två av barnbarnen dela gavel – och all mat får placeras för hämtning vid köksbordet!
    Nåja, nu är det vi själva som valt att bo i vår lilla stuga … men att laga minst tre olika maträtter …! Jisses! Aldrig att det skulle ske här kan jag lova! Vilken tur att vi själva kan bestämma hur vi vill ha det 🙂
    Kram

    • surridurr skriver:

      Det skulle inte gå här. Måste ju få plats allihop! Så många maträtter blir det pga att alla inte tycker om allt. Eftersom vi är så många så måste ändå så mycket mat lagas så det är lika bra att det finns fler rätter att välja mellan.
      Medaljongen är försvunnen!
      Kram

      • Anki skriver:

        Tråkigt med medaljongen! I övrigt … hm …
        jag säger inget, så har jag inget sagt! 🙂 Men snacka om I-landsproblem. Jag är uppfostrad att äta det som serveras …
        Kram

      • surridurr skriver:

        Tror jag kommer få tillbaka kostnaden för det där smycket.
        Hmmm släkten på pappas sida säger det är något genetiskt. Farfar var väldigt bestämd med vad som går att äta. Pappa likaså. Även alla hans syskon. Jag är likadan. Några av barnbarnen också. Det här fanns alltså under de fattiga åren hos farmor och farfar då de hade en stor familj att försörja. Så jag är tveksam om det är ett i-landsproblem eller inte?? Hur som…..så går det bara inte att äta vad som helst🧐😀
        Kram

      • Anki skriver:

        Haha … jo allt utom kålsoppa! 🙂

      • surridurr skriver:

        Kålsoppa tycker jag däremot är jättegott!
        Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s