Mathandikapp

Har aldrig ätit en skolmåltid under min skoltid. Kan inte äta hemma hos andra. Kan inte äta på restauranger utom ett fåtal som har lärt sig vad det får vara i maten.

Mamma har berättat att när jag var tillräckligt stor bebis för att börja provsmaka vanlig mat så kräktes jag ofta upp maten direkt för att jag tyckte det var äckligt. T ex all form av mjölk. All form av tomatpure´. Bruna bönor. Det mesta av kött. Så det handlade inte om bortskämdhet. Eller allergi. Utan att det var så äckligt!

Föräldrarna lagade alltid två olika maträtter, eftersom jag oftast inte åt av det de andra ville ha. Pappa hade också ett mathandikapp på samma sätt men inte emot lika många smaker som jag hade.

Genom åren har jag alltid hört att jag är bortskämd. Kanske det? Eller kanske inte alls. Jag kräks ju av att stoppa i mig något jag inte gillar.

Det har alltid varit ett pyssel att få till det här med maten under släktingbesök eller hos andra vi blev hembjudna till. Och det är fortfarande ett pyssel i normalt umgänge.

Sett några avsnitt av TV-programmet ”halvåtta hos mig”. Och blir helt förundrad över att folk vågar träffa andra och bli bjudna på deras mat. Då inser jag att det faktiskt är ett handikapp.

Som vuxen har jag fått veta att min farfar hade precis samma problem, liksom alla pappas syskon. Släkten säger det är genetiskt. Det är därför det alltid gått lättare att äta hemma hos släkten på pappas sida, för dom kontrollerade hela tiden vad de fick blanda ner i maten. Min syster tror inte heller på att det handlar om bortskämdhet eftersom det hände redan då jag var bebis och skulle proväta. Och om det beror på bortskämdhet skulle syrran också haft samma matproblem, vilken hon inte har.

Som ung vuxen var det alltid två maträtter och ibland tre, för att alla sex skulle kunna äta. Bland barnbarnen finns det tyvärr också ett par barn som har ärvt mina ”matgener”. Så två av mina barn lagar alltid två och ibland tre rätter för att hela familjen ska kunna äta.

Om surridurr

Tankar om stort och smått, huller om buller
Det här inlägget postades i Dagens tankar. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Mathandikapp

  1. Anki skriver:

    Jag inser att det var min kommentar som fick dig till detta ”försvarstal” … men du behöver verkligen varken försvara eller förklara dig! Alla är vi olika och det vare verkligen inte min mening att göra dig illa till mods – jag förstår nu att det är ett handikapp – och jag vill inte byta med dig …
    Kram

    • surridurr skriver:

      Fniss, du ska inte känna att du orsakat något. Jag tog inte det minsta illa upp. Jag lovar. Kände ändå för att förklara hur det är. Jag känner mig inte det minsta illa till mods. Tror det här är ett ganska ovanligt fenomen men ett problem är det ju. Och det tycks vara medfött. Krångligt är det. Att äta på restaurang är besvärligt. För min del passar det bäst med pizzeria för där brukar det gå beställa en ost och skinksallad där man kan välja bort de ingredienser jag inte vill ha.
      Kram

  2. Ama de casa skriver:

    Fy vad jobbigt att ha det på det viset. Låter som det är helt jämförbart med allergi med tanke på att det blir en kräk-reaktion – ni som är drabbade kan inte äta vissa saker utan att kroppen reagerar på olika sätt, utslag, kräkningar, andningsproblem mm. Himla jobbigt måste det vara.

    Själv äter jag allt (tyvärr, på sitt vis 😉 ). Ja, utom morötter då – dom är äckliga! Men min kropp reagerar inte ”allergiskt” på dom, det är bara smaklökarna som protesterar 😀

    • surridurr skriver:

      Har levt med detta i hela livet. Alla som känner mig vet väl att jag inte äter det, det och det osv. Om dom vill bjuda på mat och jag förklarar att jag nästan inte kan äta något alls så har de bett om att jag ska berätta vad jag inte tycker om. Jissesamalia…..när jag har kommit bara en minimal liten bråkdel av allt jag inte tycker om säger de STOPP. Och ber mig tala om vad jag tycker om istället. Och den listan blir betydligt kortare.
      Men du och jag skulle vara en bra kombo på restaurang. Du tar min mat och jag tar dina morötter (uner förutsättning att de är råa)……hahahaha
      Kram

  3. Ingrid skriver:

    Inget kul handikapp du lider av! Mat betyder mycket för mig och att äta gott är numera ett av de få glädjeämnena i livet.
    Kram, Ingrid

    • surridurr skriver:

      Fniss…..jag äter också gott när jag väl äter. Kruxet är att jag bara kan äta hos medlemmar i min familj, hos syrran (är ju också familj) och hos två av kompisarna som verkligen ansträngt sig genom åren att lära sig vad jag äter. Och dom är så bra på det så dom frågar mig först om dom blir osäkra på någon ingrediens.
      Men visst, besvärligt blir det då vi ska äta ute. Eller då någon vill bjuda hem mig på mat, eller då man åker till någon släkting.
      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s