Barndomsminnen kan vara konstiga…., liksom släktingar

……minns t ex att vi fjällvandrade, vilket vi gjorde då jag var barn.

På ett ställe skulle vi över en ganska strid bäck i Lappland.

Det var mina föräldrar, syrran och jag, samt en morbror (som följde med pga björnen som det fanns rikligt av då) och en kusin.

Krångligt som fasen att gå över bäcken för lilla mig……som inte vågade. Trodde kanske jag skulle följa med vattnet och spolas bort långt från familjen? Hahahahaha!!

Så kom vi till en sjö. Det kom samer i båt och hämtade oss hem till dem på andra sidan sjön. Nu vet jag att de var släkt.

De här samerna/släktingarna hade slagit in på nybyggartrenden. Och fortsatte med sitt sameslöjdande. Dom ville visa sina fjällkor men jag hade redan bestämt mig för att kor var bland de mest opålitliga djur som fanns – så jag nekade bestämt. Inga kor. Dom kan man inte lita på. Vare sig de är av fjällart eller inte.

Blev tom arg på våra släktingar som skaffat sig fjällkor istället för t ex gulliga små hundvalpar! Så jag hälsade nog inte på dom heller!

Tjurig – det är jag det. I viss mån i positiv bemärkelse, men tyvärr oftast i negativ bemärkelse.

Vi kom iaf vidare. Slog läger.

Det var den natten, som jag berättat om tidigare……då jag vaknade på natten…..en björn vandrade omkring bland vår campingutrustning och slog på tallrikar/kastruller som hängde på tork. Pappa höll ett varnande finger framför sin mun för att visa att jag måste vara tyst. Pappa och morbror satt upp i tältet. Hörde hur morbror osäkrade vapnet. Han var beredd att skjuta. Men allt var så väldiskat…så björnen kände doften av röding från vårt campingkök men inte tillräckligt för att söka vidare i våra tält. Det var närkontakt. Med läskigast var ändå de farliga fjällkorna, för att inte tala om myggen!

Det är ju det jag alltid har sagt…..kor är livsfarliga varelser, för att inte tala om myggen! ALLAS rätt att ha en beväpnad morbror med sig som försvarar en emot kossor och mygg då man är i fjällvärlden, eller hur?

Huvva!!!

Om surridurr

Tankar om stort och smått, huller om buller
Det här inlägget postades i Dagens tankar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Barndomsminnen kan vara konstiga…., liksom släktingar

  1. Ama de casa skriver:

    Fy vad läskigt med björnen! Jag vill gärna se en björn i naturen, men då på ett säkert sätt. Från en bil eller så 🙂
    Kossor gillar jag, men INTE mygg!

    • surridurr skriver:

      Jag såg inte björnen alls eftersom det var tältduk mellan den och oss. Tror inte jag var rädd för björnen. Men jag var rädd att morbror skulle skjuta ihjäl björnen. Blev inte så som tur var. Jodå kossor är helt ok, bara dom håller dig bakom ett stängsel. Det borde förresten myggen också göra!
      🙂🤨

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s