Så här års

Kan jag emellanåt sakna åren i huset på landet.

Eftersom vi är en ganska stor familj hade vi ett utekök med plats för oss alla och lite fler.

En fast grill av större storlek. Väggar, bänkar och skåp i betong och en öppning emellan några bänkar där vi hade en öppen spis. Ovanpå den ställde vi ofta ett sånt där riktigt stort grillfat/stekfat.

Då sommarkvällarna började mörkna lite åt vi ofta där ute. De vuxna barnen med sina familjer kom ofta på käk och övernattning. Liksom släkt och kompisar.

Barnen hjälpte alltid åts att duka, tända lyktor på uteborden och på bänkarna i uteköket. Mr X skötte grillningen och jag skötte stekfatet. Allt anpassat så att vi kunde laga mat för upp emot 18-20 personer, och ha sittplatser. Det var så mysigt. Och så roligt. Ofta med femkamper, vilket både vi vuxna och barnbarnen tyckte var roligt.

Alla bären (vi hade stot tomt och därmed massor av bärbuskar) var en enorm lycka. Tillsammans med äpplen, våra klarbär, hallon, aronia, krusbär, vinbär av alla fyra färgerna, våra plommon och körsbär försörjde vi oss själva samt alla barnens familjer med saft så det räckte hela året för oss alla. Samt sylt.

Med hjälp av svärföräldrarnas frukt/bär tillverkade vi också vin.

Men det var då det!

Saknar jag det för mycket så påminner jag mig själv om all förbannade snö på vintrarna. Inte bara på tomten utan hela grusvägen ut till vägen också. Snorhal väg vintertid. All städning i tre våningar. Strax över 30 fönster att putsa. Inte mindre än 2 gånger fick vi in fladdermöss då vi bara vädrade en stund. Mördarsniglar på tomten. Och det fanns spindlar. Åtminstone utomhus.

För att ta hand om bären satte sig mr X på en pall, buske efter buske, klippte bort grenar ganska hårdhänt och såg till att inga spindlar fanns kvar på de kvarvarande grenarna. Efter kom jag med min pall och plockade bären. Och jädrans vilket liv det blev om han missat en spindel! Det spökade. Alla visste att det spökar hemma hos oss. Tom så mr X (som aldrig blev rädd för någonting) faktiskt till slut blev skakis han också.

Kvällstid var det becksvart ute. Ingen belysning, mer än inne hos oss.

Här där jag bor nu behöver man inte ploga snö. En bit från mitt sovrumsfönster finns en gatlykta inne på min brf-förenings tomt. Så här blir inte becksvart. Ventilationen släpper inte igenom spindlar. Här bara strax över 90 kvm att städa och alla dom ytorna är på samma våningsplan. Det spökar inte. Hör lite småljud ibland från grannar – vilket bara är trivsamt. Behöver inte klippa gräs. Eller rensa ogräs. Och då jag kommit så långt i tanken så är jag tacksam för alla åren på landet (32-33 år) och tacksam att jag nu har ett bekvämare boende.

Så jag har det allt väldans bra här där jag bor!

Om surridurr

Tankar om stort och smått, huller om buller
Det här inlägget postades i Dagens tankar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Så här års

  1. Anki skriver:

    Ojojoj … jag hade nog inte pallat för det liv du hade då … du var nog en riktig supermorsa! Nog har jag saftat och syltat och haft både grönsaker och bär att ta hand om – och kaniner, höns och getter, men såå energisk har jag aldrig varit.
    Jag njuter av varje stund så länge vi kan bo kvar här – även vintern, trots hala vägar och avsaknad av gatubelysning … fasar för den dag vi måste flytta …
    Kram

    • surridurr skriver:

      Men jag hade inte kaniner, höns och getter att ta hand om. Mr x stod också för kanske 70% av ”markservicen”. Och det var roligt jobb med frukt/bär och när något är roligt så går det alltid bättre.
      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s