Spöken i vårt hus!!!

Alltså jag vet, ……så fort man börjar ta upp oförklarliga händelser skrattar alla och säger ”det finns inte”. Jag håller med – men det fanns iaf då när vi bodde i huset.

Berättar inte här allt vi var med om. Ett så långt inlägg orkar ni inte läsa. Spökerierna hände, mig veterligt, aldrig utomhus, aldrig i källaren – men på båda våningarna ovanför.

Men några händelser:

  • Då yngsta barnet skaffat sig en kille så pendlade hon med att sova, med honom, hemma hos oss och att sova hemma hos honom. En kväll då vi föräldrar satt på undervåningen och såg på TV, så satt jag så att jag såg dotterns kille gå upp för trapporna till övervåningen. Blev snopen eftersom de var på övervåningen och såg ett annat TV-program…..och jag hade inte hört att han kom ner. Blev också snopen när jag tittade på honom och han tittade på mig utan att säga något! Hade förväntat mig att han skulle säga han varit nere och hämtat något…… Dessutom såg han väldigt stel ut, jag rös. Dagen efter berättade dottern o pojkvännen att de stängt in sig i hennes rum för att det plötsligt kändes obehagligt på övervåningen, och det hade hänt ungefär samtidigt som jag sett ”pojkvännen” med ett obehagligt leende gå upp för trappen ljudlöst. Och han hade inte gått ner till undervåningen på kvällen.
  • Mr X och jag åkte på semester. Dottern med sambo flyttade hem till vårt hus under tiden. En kväll satt de i allrummet på översta våningen och såg på TV. De hörde konstiga ljud. Ja, det brukade vi ju göra. Till slut valde de att gå in i hennes rum, stänga dörren och se på TV där istället. De hörde ljud ifrån allrummet men vågade inte öppna dörren och kolla. Morgonen efter var en fåtölj i allrummet flyttad!
  • Dotter och son satt uppe i allrummet och vi föräldrar fixade med middag nere i köket. Hunden vi hade då (matvrak) ville alltid bevaka middagar, så han låg under köksbordet, som är på undervåningen. Dotter och son är på övervåningen då de hör hunden inne i sonens rum. Barnen hade sopkorgar med vipplock över för att inte hunden skulle kunna komma åt att rota upp innehållet för att få smaska i sig ett eventuellt äppelskrutt. Sonen säger åt hunden att sluta rota i hans papperskorg. Men det fortsätter. Till slut blir sonen irriterad knatar in i rummet för att tillrättavisa hundskrället på allvar, eftersom han fortsätter rota i papperskorgen…….men när han kommer in i sitt rum upplever han en iskall frossa……och hunden han ska tillrättavisa är inte där! Han går till allrummet, hämtar lillasyster och bara säger vi ska gå ner nu. Så kommer dom till oss föräldrar – och hundskrället ligger fortfarande under köksbordet!
  • Vi sitter ute på altanen tillsammans med barnen m familjer, ser på TV, tar ett glas vin efter middagen som vi intagit. Hör ett knäppande ljud från köket, men vi bryr oss inte. En av sönernas sambo ska gå in på toa, kommer åter för att hon inte törs. Det känns obehagligt, sa hon. Jag m fl erbjöd oss att gå med till toan och vänta utanför till hon var klar, men hon tyckte hon kan vänta ett tag till.
  • Plötsligt hörs en sådan kraftig smäll på diskbänken, ungefär som att någon skulle ha slagit knytnäven på diskbänken allt vad den personen orkade. Det skallrade om disken som stod i diskstället (eftersom allt inte gått in i diskmaskinen) så man kunde tro att något måste ha gått sönder. Flera av oss rusade in till köket – men allt var i sin ordning. Vid det här tillfället var alla vuxna barn med familjer med oss och menade att spökerierna alltid funnits i huset men eskalerat. Vi måste göra något åt det, menade dom. Jaha, vad då?
  • Några år bakåt i tiden då äldsta sonen började vara ute med kompisar på fester….. och vi var oroliga…..äldsta barnet. Han träffade tidigt en tjej. Vars föräldrar jag kände. Tryggt. Så skulle dom ut någonstans och sonen talade om att han kommer sova över hos sin tjej. Ringde såklart till tjejens mamma. Allt ok. Den sonens rum var under vårat sovrum. Plötsligt vaknade jag, mitt i natten, av att det var ett himla liv nere i hans rum. Som om han kastade saker i sitt rum. Trodde jag väckte mr X, men han var redan vaken. Han hade också lyssnat ett tag. Han tyckte det är bättre att vi låter honom sova nu när han väl är hemma och så pratar vi med honom i morgonbitti, huvudsaken är ju att han är hemma. Ja det lät klokt. Ljuden avtog nerifrån rummet och jag somnade till slut. Kom ner morgonen efter. Mr X hade tagit fram frukost men tyckte vi ska låta äldstesonen sova en stund, eftersom han förmodligen behövde det. Jätteorolig för äldstesonen såklart. Med tankar som – vad gör vi nu? Långt efter det kom tankarna på att rummet måste vara totalt sönderslaget. Till slut knackade jag på hans dörr, sedan öppnade jag den. Allt, precis allt var i sin ordning i rummet! Sonen var inte ens där. Ringde till tjejens mamma igen. Ja de var klädda i morgonrockar i deras kök och skulle just äta frukost!!!!?????
  • Om surridurr

    Tankar om stort och smått, huller om buller
    Det här inlägget postades i Dagens tankar. Bokmärk permalänken.

    2 kommentarer till Spöken i vårt hus!!!

    1. Anki skriver:

      Jag VET att det kan spöka … men pratar sällan om det eftersom de flesta inte tror på oförklarliga händelser …
      Här där vi bor nu spökar det inte, men i huset vi bodde förut, där hörde vi en massa konstigheter – och t.o.m våra skeptiska grannar fick uppleva det.Där var det mest saker som hördes … där vi bodde före det var det inte i huset utan på den lilla vägen dit som det kunde ses konstigheter – som personer i kläder från en annan tid …
      Kram

      • surridurr skriver:

        Bra att du förstår. De flesta skrattar lite åt det då man berättar. Men när de själva hemma hos oss upplevde konstiga saker…….så gick det inte längre att skämta bort det.
        Kram

    Lämna ett svar till Anki Avbryt svar

    Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

    WordPress.com Logo

    Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

    Google-foto

    Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

    Twitter-bild

    Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

    Facebook-foto

    Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

    Ansluter till %s