Så här års……

Längtar jag alltid tillbaka till alla års kräftfiskesäsonger vi har haft.

Förberedelser. Fredagen var det snabbkörning hem från jobbet (istället för traditionell fredagsstädning). Packning i stor bil, takbox och släpkärra.

Den lilla båten som vi hade förtöjd vid bryggan räckte till de första åren. Sedan blev det byte till större båt.

Plocka ihop sten att ha kring elden. Kvistar och lite större grenar till elden. Agna alla burar, vilket var ett evighetsjobb. Vi ville få ner dem helst senast till det blev så här mörkt.

De allra flesta burarna på långrev. En av oss lade i burarna (på långrev), en av oss häll koll på att vi befann oss inom vårt vattenområde, en rodde (fungerade inte att använda motorn i detta läge).

Iland igen, hålla brasan i gång, för trevnad och värme. Räkna och mäta antalet kräftor – häva ner de för små kräftorna i vattnet igen. Vandringar med ficklampa ut på bryggan för att kolla att tjuvfiske inte förekom, vilket det tyvärr ofta gjorde. Korvgrillning. Kaffe ur medhavda termosar.

Sovsäckar på backen för medhavda barnbarn.

Vittjning mellan 23-01-tiden. Räkning av antal kräftor samt koll på storleken. Visserligen ingen krav om minimått längre, men vi valde att ändå hålla på den gamla regeln. Ev ombetning och ner med burarna igen.

Sen de dryga timmarna. Kallt. Ingen vill ha mer kaffe, saft, godis, fikabröd, mackor. De vuxna jobbar på med att hålla elden i gång. Nu var det den stora fångsten. Trötta såklart så där i gryningen, men det var nu den stora fångsten och det största kräftorna plockades upp.

Räkning/mätning av kräftor. Inlastning i bil, släpkärra och takbox. Hemfärd. Plocka ut redskapen, hänga upp kräftburar på tork mm. Då är kl kanske 07. Ett par timmars sömn innan nästa dags arbete.

Mäta, väga igen, sortera i storleksordning. Skölja om och omigen, bära upp dem från källaren till köket för att kunna kokas i rätt omgångar. Väga upp saltet, mäta in den rätta vatten och ölmängden till varje kok. Skölja de levande kräftorna i omgångar. Samt att inte vara annat än noggranna amatörer som månar om djuretiken vid kokningen.

Därefter väga, paketera så våra egna kräftpaket i frysarna var märkta men medel- eller stor storlek samt datum.

Med folk ute på altanen som delar upp dillen på rätt sätt.

Försäljningen blomstrade. Restauranger ville däremot helst köpa levande kräftor. Kändes lite läskigt att lämna iväg flera hundra kg levande kräftor till restauranger, tyckte jag. Ville instruera dem om hur de ska hantera de levande kräftorna på det mest djuretiska sättet.

Om surridurr

Tankar om stort och smått, huller om buller
Det här inlägget postades i Dagens tankar. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Så här års……

  1. Anki skriver:

    Fina minnen … och trevlig berättelse om era vedermödor 🙂
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s