Rapport från Lakritskillen

-Hej mormor, vet du om att vi är hemma i våran vanliga lya nu igen? Såklart du vet. Du är ju storflockens alfahona, så du vet såklart allt. Hur kan det komma sig att du vet allt?

En sak vet jag inte om du känner till……..men när min nya husse kom in i flocken så måste jag ta rätt på vilken plats han har i flocken. Det fattar ju alla att man måste göra så att man vet säkert hur det ska vara. Om husse sa åt mig något så brydde jag mig inte riktigt om det. Jag lyssnade, förstod vad han ville, men brydde mig inte om det. Förrän matte sa till. För då lyder jag såklart. Hon är ju kullens alfahona!

Men jag hade lite svårt att förstå vilken roll husse har i våran flock. När det var natt så låg jag redan i mattes och min bädd. Så kom matte och också lade sig där. Så kom husse också och la sig där. Då sa han åt mig att flytta på mig. Nu var jag tvungen att reda på hans roll så jag vägrade flytta på mig. Morrade lite också. Men det vet ju du mormor att jag inte alls är farlig. Det visste tydligen husse också….och matte blev arg på mig. Husse knuffade ner mig från vår bädd. OK, nu vet jag hans roll i flocken. Matte bestämmer. Husse kommer strax efter.

Efter den där natten så har jag delat bädd med matte och husse många gånger!

Det blir lite oroligt i flocken då det kommer in nya medlemmar. Husse har två valpar också. Dom leker ofta med mattes valpar. Såklart jag alltid är snäll mot valpar. En gång sprang en av husses valpar på tomten. Då sprang jag efter och hoppade upp på valpen, som ramlade ner. Matte var inte där då, så husse sa åt mig att jag inte får göra så.

Sedan gjorde jag om samma sak igen vid ett senare tillfälle. Då var matte också där. Och hon blev jättearg på mig.

Nu är det helt klart för mig vilka olika roller vi i den nya flocken har. Och det är väldigt skönt att veta det. Då är man lycklig lydig hund!

Förresten mormor, vet du att häromdagen när matte och jag var ute på hundprommenad så sprang jag omkring och sniffade lite överallt. Måste ju ta rätt på om det varit andra voffisar där medan vi var på semester. Då såg jag en jättekonstig typ. Den såg inte alls ut som alla andra voffisar. Kortväxt måste jag säga. Såg inte ens några tassar eller ben. Långsmal var den. Såg nästan ut som det var en svans, fast utan voffis. Den var ute alldeles ensam utan någon matte…..eller husse. Sicksack-ränder. Jag undrade verkligen vad det är för en underlig polare som flyttat in på våra marker.

Sen mormor, jag fattar inte riktigt vad det var som hände, matte gallskrek. På ett sätt jag inte är van vid, så jag rusade till matte för att kolla med henne hur det var. Jag fick aldrig förklaring till varför matte skrek så. Hon kopplade mig. Mormor jag är inte dum. Jag fattar att det var någon verkligt konstig situation….men jag förstod inte hur/vad????

Fick aldrig någon förklaring ….. men vi vände och gick hemåt. Matte berättade att den där konstiga voffisen som liksom inte hade någon kropp utan bara en svans heter huggorm. Och jag får inte busa med huggorm.

Varför får jag inte det, mormor??

Förresten mormor……så fort matte har en ledig dag så kommer vi till dig. Har du såna där hundgodisar som du kan gömma för mig då? Den leken älskar jag!

Om surridurr

Tankar om stort och smått, huller om buller
Det här inlägget postades i Lakritskillen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s