Vilket tokroligt minne har du som du fortfarande kan skratta åt?

Jag var 11 år. Som vanligt, varannan sommar hyrde vi hus på västkusten tillsammans med farbror Loppan med familj.

Med Loppan hände alltid något roligt som man gapskrattade åt.

Näväl, det här sommarhuset hade kanske inte den allra bästa trädgårdsutrustning. Det var gammaldags trädgårds/campingstolar med någon stålställning och ett spänt tyg på.

Den här eftermiddagen hade vi vanliga eftermiddagsaktiviteter efter bad. Några spelade badminton. Några satt och fikade. Det gjorde Loppan. Ja, satt och fikade alltså.

Rätt som det var brast tyget på hans stol. Till följd av hans rumpa for ner i sätet som nu var utan tyg. Han satt ungefär som en fällkniv. Kunde inte komma upp. Till allas vår glädje. Då vi insett att han inte hade gjort illa sig skrattade vi gott. Skratten blev inte mindre då han kämpade för att komma upp r stolen men misslyckades. Ja, alla vi andra tjöt av skratt.

Han uppmanade sin lillebror (min pappa) ”Stig, Stig hör nu vad jag säger, nu kommer du ögonblickligen hit och hjälper mi ur den här stolen”. Hahahaha, vi skrattade bara ännu mer. Rumpans hans kom bara längre och längre ner så han hade nästan knäna vid ansiktet.

Och vi bara tjöt av skratt. Det såg ju för roligt ut. Hahahahaha!!!

-Stig NU KOMMER DU HIT OCH HJÄLPER MIG, röt Loppan och tog i så att stolen välte….och han gjorde inte illa sig, men kunde fortfarande inte komma ur stolsramen. Och det gjorde det ju ännu roligare så vi alla tjöt ännu mer av skratt.

Minns att jag gapskrattade så att det gjorde ont i magen. Men det gick ju inte att låta bli att gapskratta. Och jag kan än idag gapskratta åt det. Säkert hade det en kollektiv påverkan också att vi var så många där som tjöt hysteriskt av skratt. Älskade farbror Loppan kom ju inte ut stolen i liggande ställning heller. Till slut förbarmade sig hans lillebror (min pappa) över sin storebror så han kom till undsättning och drog av stolskelletet från hans rumpa.

-Det här var inte ett endaste dugg roligt, förmanade Loppan oss, efteråt. Nej, absolut inte tjöt vi andra av gapskratt!

Det här påminde jag honom om varje gång vi träffades, så länge han levde. Och varje gång tjöt jag igen av skratt. -Tyst med dig unge, sa han varje gång, det där var absolut inte roligt. -Nej inte ett dugg, svarade jag mellan nya skrattanfall som gav träningsvärk i magen!

Om surridurr

Tankar om stort och smått, huller om buller
Det här inlägget postades i Dagens tankar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vilket tokroligt minne har du som du fortfarande kan skratta åt?

  1. Ama de casa skriver:

    Hahaha! Fast lite taskiga var ni allt… Hahaha! 😀

    Ja har berättat om några tokroliga grejer i bloggen som jag absolut inte skrattade åt när dom hände, men jag skrattar gott åt dom nu:

    https://amacasa.wordpress.com/2011/04/07/alla-goda-ting-ar-tre/

    😀

    • surridurr skriver:

      Hahahahaha, det var riktigt roliga minnen. Tack för ett gott skratt.!!!
      Om mitt minne,……farbror Loppan skrattade man alltid med, han hade alltid roliga hyss på gång. Så att det var just han som hamnade som en fällkniv i ett campingstolsskelett var väldigt roligt.
      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s