En flicka i övre tonåren…

…..placerades hos oss pga olika orsaker för att kunna gå ut gymnasiet. Med sig hade hon en undulat.

Vid samtal om placeringen, med soc.tj, flickan och oss pratade vi allvarligt om det här med undulat. Vi hade ju katt. Som specialiserat sig på att ta fåglar. Jag var orolig för hur det ska gå. Flickan sa att hon kommer se till att dörren till hennes rum alltid är stängd om hon själv inte är inne i rummet och har koll på att inget händer.

Jag talade om att det finns ingen möjlighet att vi vuxna kan hålla koll på detta. Socialtjänstemännen sammanfattade att det helt och hållet blir hennes ansvar, om hon inte vill lämna undulaten hemma hos hennes föräldrar. Överenskommet. Allt gick bra riktigt länge.

Så hände det som inte fick hända. Tösen gick in på toa, glömde lyfta ut katten och stänga dörren till sitt rum. Vi var i köket helt ovetande om vad som höll på att hända. Smällde till som bara den i hennes rum.det var buren som åkte ner i golvet. Fågelbadet lossnade och det måste ha varit vid det hålet som kattskrället lyckades fånga fågeln med tassen och drog ut den. Innan vi hann rusa dit hörde jag hundskrället säga ifrån (troligen riktat mot katten). Då vi rusade ditåt såg vi schäfertiken komma rusande mot oss med en grön fågelfjäder utstickande i mungipan. Innan hon hann till oss/vi till henne var schäferhanen mellan oss och läxade upp tiken som släppte ifrån sig undulaten…..som hanhunden tog. Så länge tiken hade fågeln trodde jag att den skulle klara sig för hon skulle inte bita den. Trodde dock det var kört då hanen tog fågeln. Jag tänkte fel.

Även han gjorde det tiken skulle ha gjort. Kom fram till mig och gapade så jag fick ta fågeln. Fanns absolut inga bitmärken på den. Så klart den fått kattklorna i sig men inga synliga skador. Den levde men var såklart hur chockad som helst och hade kanske inre skador vi inte kunde se. Mr X masserade den väldigt lätt medan jag hällde ur alla tändstickor ur en modell större tändsticksask, lade i några tygtrasor och så la vi ner fågeln i asken, satte in den i buren. För flickans skull behöll vi lugnet allt vad vi bara kunde. Gav henne inget större hopp om att det skulle gå vägen, men vi hoppades att den skulle överleva. Morgonen efter var den tråkigt nog död.

För flickans skull blev det fågelbegravning den dagen. Hon fick själv välja var på tomten den skulle begravas. Hela familjen samlades runt graven och vi pratade om roliga minnen med den lilla fågeln. Flickan grät stilla. Sen en tyst minut. Tror det blev en värdig begravning av hennes fågel. Därefter begravningsfika på altanen.

Om surridurr

Tankar om stort och smått, huller om buller
Det här inlägget postades i Dagens tankar. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till En flicka i övre tonåren…

  1. Ama de casa skriver:

    En fin historia, synd bara på det tragiska slutet…
    När jag var liten hade vi en vit kanariefågel som tragiskt landade på en varm spisplatta och dog direkt. Mamma ville inte att jag skulle bli ledsen så hon åkte iväg ut på stan för att köpa en ny, vit kanariefågel (jag var inte hemma när det hände). Fanns ingen sån att uppbringa, så mamma köpte en blå undulat. Jag märkte inget. Haha! Har alltid varit lika uppmärksam, tydligen 😀

  2. Anki skriver:

    Sånt är livet … tragiskt, men katter är katter … och undulater är undulater, som kan dö av av bara chocken …
    Fint att den fick ett värdigt avslut i alla fall.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s