Samarbete…..på hög nivå

….och lek mellan hund och katt.

Ni som har/har haft schäfer har såklart sett hur de betér sig då de sover. Åtminstone har mina schäfrar haft samma beteénde. Ligger på mage eller sidan och sover. Sover tom ganska djupt. Men hörseln sover inte. Trots att hunden sover ser man på öronen att de registrerar eventuella ljud. Upptäcker ”hörseln” att det är någon som närmar sig huset reagerar hunden blixtsnabbt!

Men den sista schäfern jag hade, hade såklart samma beteénde då hon sov. Men då hade vi katt också. Kattskrället var på golvet…..observerade koncentrerat schäferöronen som rörde sig lite efter några ljud som vi andra inte hörde. Och så attackerade han hundöronen genom att kasta sig över hundhuvudet och slå med tassen efter öronspetsen som förde sig.

Tiken lyfte på huvudet skakade på skallen till katten ramlade av. Sen somnade hon om. Katten höll sig en liten bit därifrån och koncentrerade sig på hundöronen igen. Så började det om igen, och igen. Till slut gav hon upp att få sova och lekte snällt med kattskrället en stund. Såg för roligt ut! Det var leken det. Men dom kunde samarbeta också.

I köket hade vi en lång köksbänk och diskbänk och därefter ett stort skafferi från golv till tak. Det var svalt därinne. Perfekt förvaring för rotfrukter, frukt, matrester till dagen efter. Vid just det här tillfället hade vi ställt in en skål med kokt potatis som blivit över efter middagen. Eftersom potatisen fortfarande var varm när vi ställde in den i skafferiet så täckte vi inte över den med plast eller foliepapper.

Vägg i vägg med köket hade vi vardagsrums. Där satt vi vuxna en kväll och gluttade på burken. Så hörde jag något konstigt ljud i köket. Bara under ett ögonblick. Ljudet återkom regelbundet om och om igen. Måste bara gå in i köket och kolla.

Den här hunden var en mycket glupsk hund. Men vi var aldrig oroliga att ha mat i skafferiet, för hon kunde inte öppna skafferidörren. Men kattskrället kunde öppna skafferidörren ifrån sittande läge på diskbänken. Men det såg vi bara honom göra om vi ställde in räkor (upptining) i skafferiet. Så det slutade vi göra.

Men den här gången visade det sig att kattskrället hade öppnat skafferidörren trots att det inte fanns räkor därinne. Längst ner hade vi sylt-, marmeladburkar. Vindamejean. Så hundskrället hade inte hittat något ätbart i hennes höjd. Men kattskrället hade tagit sig upp på ett högre hyllplan. Nämligen den hyllan där skålen med potatis stod.

Katten började med sin tass leka med en potatis till han fick upp potatisen ur skålen och fortsatte latja med den på hyllplanet, till den ramlade ner från hyllplanet, varpå katten tittade snopet ner från hyllplanet.

Hunden satt förväntasfullt på golvet nedanför och väntade. Hon fångade snabbt potatisen i luften och slafsade i sig den direkt och tittade förväntansfullt upp emot ”potatishyllan” igen. Då katten såg att potatisen var borta gick han tillbaka till skålen med potatis och började om med samma lek igen…..och igen! Det jag hört från vardagsrummet var såklart ljuden så jycken fångade potatisen i luften, bara tuggade lite och sen svalde.

Gick in i vardagsrummet igen och fnissade gott och berättade om samarbetet där inne i köket. Mr X tyckte inte det var lika roligt tror jag, utan snabbt satte stopp för det roliga. Kattskrället skickade han ut ur skafferiet illa kvickt.

-Faaan också, jag kokade så mycket potatis till maten idag för att det skulle vara så mycket potatis att det räcker till att steka till maten i morgon, muttrade han. Potatisen som är kvar i skålen måste vi kasta, vi kan inte ha den då vi haft kattklor i den, fortsatte han och kastade muttrande potatisen och puttade in skålen i diskmaskinen. Till slut gapskrattade jag.

-Nämen vad fan, det är INTE roligt, fortsatte han att muttra….men då jag började gapskratta så började även han skratta gott till slut!!

På skoj så tillrättavisade han mig med ”ditt matvrak till hund som är så lydig och duktig får väl fan inte hålla på så här, du som är hundmänniska får göra något åt det”!

Men du som är kattmänniska måste ju börja med att se till att katten inte kan öppna skafferidörren kontrade jag. Det är ju kattskrället som leker med potatisen!

Dagen efter installerade han ett sorts barnsäkerhetslås (även kattsäkerhetslås) på skafferidörren.

Om surridurr

Tankar om stort och smått, huller om buller
Det här inlägget postades i Dagens tankar. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Samarbete…..på hög nivå

  1. Anki skriver:

    Det där med samarbete känns igen! Min första egna hund var en boxer som hette Rasso – och innan jag köpte honom fanns redan en svart katta, Malin hos mig. Hon var en duktig skåpsöppnare … och skjutdörren under diskbänken var en enkel match för henne. Om jag glömde att ta med soppåsen när jag gick ut, så fick jag städa när jag kom hem! Redan när jag satt nyckeln i låset fick jag en föraning – om inte Rasso satt innanför dörren och mötte mig med glädjeskall, ja då visste jag vad som väntade. Då hade han tömt soppåsen och spritt innehållet över hela lägenheten – och då inte han kunde öppna skåpet, så fanns ju bara en skyldig medbrottsling – Malin 🙂
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s