Barndomsminnen……

………som ni bloggvänner vet bor det en Dårpippi här. Han är helt enkelt inte klok. En bitter elak gammal gubbe.

Men det fanns minsann en sådan där jag bodde som barn också. Fast med den skillnaden att han var rädd för andra vuxna, även kvinnor. Oss barn jävlades han gärna med däremot.

På våran gård fanns cykelställ. Helt plötsligt kom han på att cykelställen (som aldrig var fulla) enbart fick användas av oss som bodde där, så han öppnade fönstret då min bästis och jag kom in på gården med våra cyklar, och talade om att (enligt hans egna hemsnickrade åsikter) mina kompisar inte får ställa sina cyklar där. Mamma var van vid att den här Herbert gillade att bråka med oss barn, men livrädd att ta diskussionen med någon vuxen. Så mamma var oftast vid ett fönster som var mot gården när vi kom hem.

Så jag behövde bara ropa högt ”mamma” så öppnade hon fönstret och ropade ner till Herbert någon våning under som försökte förbjuda oss att använda cykelstället. Så mamma röt ”Herbert vad har du för problem egentligen…..ta nu och stäng ditt fönster och låt tjejerna vara ifred”, och han vågade inte annat än att stänga fönstret.

Mina föräldrar sa många gånger att jag inte ska reta eller tjafsa med Herbert eftersom han har någon skruv lös, utan istället låta mamma eller pappa ta diskussionen. Ska förstås erkänna att jag tyckte det var väldigt roligt då mina föräldrar ”tog diskussionen med honom”.

Efter händelsen med cykelstället så körde han in sin bil på gården, där man inte fick köra in den – och parkerade för att blockera cykelstället. Det var hans sätt att hämnas på mig och mina föräldrar. Vilket han troligen ångrade. För då gjorde jag något man absolut inte får göra.

Jag drog av gummihandtaget på mitt cykelstyre på den sidan där bilen stod. Och så drog jag hårt den vassa kanten på cykelstyret längs med hela hans bil.

Det var dumt såklart. Men för 10-åriga mig var det inte alls dumt. Antar det blev en dyr historia att reparera lacken efter mitt tilltag – vilket var precis det jag önskade! Det här berättade jag aldrig hemma. För min syster jag berättade jag det för…….då jag var ordentligt vuxen och Herbert troligen inte längre fanns i livet. Hon skrattade gott!

Om surridurr

Tankar om stort och smått, huller om buller
Det här inlägget postades i Barndomsminnen. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Barndomsminnen……

  1. Ingrid skriver:

    Men vilket tilltag! Tur för dig och dina föräldrar att det inte kom fram för det hade onekligen kunna bli dyrt för er. I dag är det säkert preskriberat, så du kan känna dig lugn.
    Kram, Ingrid

    • surridurr skriver:

      Ja verkligen. Än idag så ångrar jag det inte, men fullt medveten om att man inte får göra så. Men den som hade störst ansvar för det hela tycker jag ändå var Herbert som betedde sig så illa mot oss barn.

  2. Anki skriver:

    Oj … vilken hämnd! Att du vågade … det hade inte jag gjort 🙂
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s